Oj va svårt, jag har haft så många ögonblick att det är svårt att bara skriva ett. Men om jag måste så kan jag ju välja och vraka så kan jag ju berätta om när jag och Anki var i Spanien, det var sista dagen och vi skulle hem.
Fast i Spanien?
Vi hade packat våra väskor och stod utanför hotellet och vänatade på att våran buss skulle komma och hämta upp oss för att sedan föra oss till flygplatsen. Vi väntade och väntade men ingen buss kom... Eftersom att det bara var ca 2 timmar kvar tills flyget skulle lyfta och det skulle ta 1 timma att köra till flyget så kände jag faktiskt lite stress, eller ganska så mycket. Jag minns så starkt att jag och Anki kollade på varandra och vi båda förstod att ingen buss skulle komma. Vi fick panik eller rättare sagt, jag fick panik Anki hon verkade helt cool lugn...
Efter att vi insett att bussen inte skulle komma så gick vi och frågade hotellvärden om hon kunde hjälpa oss. Hon ringde till bussföretaget och kollade vart dom höll hus, när hon la på så sa hon så fint på engelska att "bussen kommer inte att komma, dom hade missuppfattat eran hållplats. Dom stod och väntade på er på andra sidan stan men när ni inte kom så åkte dom."
Jag tror jag aldrig varit så rädd någon gång förut. Det första som ploppade upp i mina tankar var att vi var fast i spanien, utan pengar och ingen sovplats, det fanns inte en chans att vi skulle hinna till flygplatsen...
Hotelllvärdinnan tyckte synd om oss och som tur var så kände hon en taxichafför som hon ringde och kollade om han kunde skjutsa oss, fast mot betalning..
Klockan tickade och det var drygt en timme kvar nu tills incheckningen skulle stänga och min puls var nog över 300. Jag och Anki sprang runt och letade en pengaautomat för vi hade inga kontanter i börsen att betala taxichaffören. Efter ett tags letande så fann vi en, men som vanligt så kommer ett problem aldrig ensamt.
I Spanien var det väldigt krångligt att ta ut några pengar från penga automaterna, ibland fungerade det och ibland inte och just denna gång så funkade det så klart inte. Men och mer nervösa stod vi och försökte med alla medel att få ut pengar från automaten. Mitt kort funkade tillslut men inte Ankis, så jag fick tömma mitt konto men fortfarande hade vi inte råd med taxin.
Usch, jag blir nervös och stressad bara jag sitter och skriver om detta, även fast det nu är några år sedan det hände...
I alla fall, det slutade med att vi fick åka taxi (tillslut) till flygplatsen. Hotellvärdinnan tyckte så synd om oss så hon lånade ut pengar till oss så vi skulle få råd till taxin (hur snällt som helst och ja...vi skickade faktiskt tillbaka pengarna till henne när vi kom hem)
Några minuter innan incheckningen skulle stänga så kom vi och vi hann med flyget hem till Sverige med halvt magsår.
Tycker att det var väldigt snällt gjort av hotellvärdinnan som litade på oss så mycket att hon lånade ut pengar, det var ju 500 kronor som hon lånade ut tame rackarn. Det var guld värt kan jag ju lova. Ska jag vara ärlig så trodde jag inte att sånt kunde hända, att en okänd människa kunde låna ut pengar så där och litade sen på att få tillbaka dom. Hon var guld värd och det här är ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar