Den största rädslan jag har är att förlora någon i min närhet... Jag blir lätt orolig, så orolig att jag får svårt att sova. Ett exempel är i lördags när det var snöstorm och finaste skulle vara chaffis till stan, när han for efter 12 så bestämde jag mig för att gå och lägga mig. Men jag låg bara och vred och vände mig, jag bet på fingrarna (det brukar jag göra när jag är orolig) och jag kunde inte sluta tänka på vad som kunde hända där ute på vägen. Vid halv tre fick jag ett sms av honom där det stod att han var hemma och när jag skulle svara så somnade jag som en stock istället.
Några andra rädslor jag har kanske inte är så speciella, kanske mest löjliga. Men jag rädd för spimdlar och siffoner (stavning?). Okej, spindlar kanske är normalt, det är ju faktiskt ganska många som är det men rädslan för siffoner kanske är lite ovanligare. Eller så är det något släktdrag för min kusin är också rädd för dom.
Siffoner är ju så vidriga! Jag menar, varje gång man duschar så håller man sig så långt borta från siffonen för annars känns det som om man ska falla ner och vem vet vart man kommer att hamna då eller vad som gömmer sig där nere(?). Tänk att fastna där med foten och sen inte kunna komma sig loss. Ne fy! Jag har fobi för siffoner, så svår fobi att det är väldigt svårt för mig att städa en siffon... Usch, jag får rysningar!
Bild tagen från Google.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar