Avdomnad i käft...

Har just kommit hem med ett uppsvällt ansikte, avdomnad käft och hela kroppen på helspänn... Har nämligen varit hos käftis och fått plast tanden bytt ut (ja halva min ena framtand är fejk sen en liten cykelolycka när jag var liten) eftersom den gamla fyllningen gjorde så det som finns kvar av riktiga tanden sprack och ändrade nyans.

Kan ju säga att jag trodde aldrig att dom skulle bli färdig någon gång, jag låg och spände mig hela tiden. Tycker verkligen inte om att okända människor ska gräva en i käften och sen att man inte får veta vad dom sysslar med och nör dom hela tiden dom bara pratar över huvudet på en. Det kändes verkligen som om jag inte fanns där ibland, jag kände mig totalt utblottad och hjälplös.. Jag mena, hur kul är det att lyssna på när tandläkarna samtidigt som dom har alla fingrarna i käften pillar börja prata om det vardagliga livet, som om dom satt på en buss påväg till stan och fördriver tiden med att glappa med käften. "Hur gick det att köra hem igår" "Vad jobbar din man med" "Hade ni kul i helgen?" "Hur blir det på torsdag, tar du din bil eller?" bla bla bla, hur kul är det att lyssna på det där när man ligger i en mycket obehaglig ställning och har ont i hela kroppen eftersom det inte alls gick att slappna av och sen känna hela skallen vibrera av alla dessa borrningar?!

Nä hujeda mig!