Stora drömmar

Det är så mycket man vill göra men som känns så långt bort, stora drömmar kallar jag de.
En dröm jag har är att hjälpa barn oh ungdomar med ätstörningar, men jag har en annan dröm också, en dröm jag haft väldigt länge, i flera år rättare sagt. Men den drömmen känns helt hopplöst. Den drömmen är att få starta upp ett café...
Känns som om jag hamnat i lite fel yrke när jag tänker på det.
När jag skulle välja program till gymnasiet så velade jag fram och tillbaka mellan omvårdnadsprogramet eller hotell- och restaurang linjen, det slutade med att jag började omvårdnads på Liljaskolan. Första året var tufft, kände att jag verkligen valt fel. Men jag ska väl inte klaga när jag har en bra utbildning och ett jobb att gå till. Men drömmen finns fortfarande kvar. Vem vet, en vacker dag kanske min dröm slås in. Kanske flyttar till stan och öppnar upp mitt mysiga café med alla de sorters kakor, bullar och tårtor man kan tänka sig. Vet inte varför dennna dröm är så stor för mig, kanske för att jag inte tycker att det finns något riktigt mysigt ställe som man känner att man bara kan sätta sig ner och bara njuta av fikat, att ta det lugnt och känna att man kunde fika här varje dag. Antingen är det för trångt och litet eller mycket folk som pratar så man hör inte sina egna tankar. För hårda stolar bidrar till att man väljer att inte stanna länge och för att inte tala om priserna, en kaffe som kostar 22 kr är jag inte riktigt överens om och en fjuttig liten kaka för 18 kr förstår jag inte alls.
Det ska vara billigt och comfortabelt, ja mitt café ska ha en härlig atmosfär.

Får väl se hur det blir med mina drömmar. Det är ju inte fel att ha dom